Civila föredrar formella program för återanpassning av våldsamma extremister i Somalia

Två vetenskapliga artiklar publicerade i Journal of Peace Research och Conflict, Security and Development undersöker sambandet mellan politisk utveckling på lokal nivå och civila medborgares stöd för att avradikalisera och återintegrerera före detta al-Shabaab kombatanter i det somaliska samhället.

Försämrade diplomatiska relationer mellan Etiopien och Somalia har nyligen fört upp den geopolitiska händelseutvecklingen i Somalia på den internationella agendan.

– Konflikten i Somalia är viktig, inte bara för landets framtid och för den regionala säkerheten, utan också för att förstå globala konflikttrender kopplade till terrorism och internationella handelsvägar, förklarar Linnéa Gelot, docent och lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

I sin forskning undersöker hon tillsammans med Prabin B. Khadka, lektor i statsvetenskap vid University of Essex, medborgares stöd för att återintegrera före detta al-Shabaab kombattanter i samhället. Med sin enkätstudie och sina intervjuer på lokal nivå bidrar de också till den pågående forskningsdebatten om betydelsen av den lokala befolkningens stöd, dels för avväpning, demobilisering och återintegreringsprogram (förkortningen DDR på engelska), dels för deras möjligheter att skapa ökad säkerhet och statsuppbyggnad.

Spelar samhällets stöd en viktig roll för de som återintegreras?

Medborgarnas uppfattning har undersökts med hjälp av en experimentell enkätstudie med 1503 respondenter i Mogadishu, Baidoa och Kismayo som är de tre somaliska städer där de största regeringsstödda centren för nedrustning, demobilisering och återanpassning av våldsamma extremister finns.

Forskningen analyserar civila somaliers uppfattningar om de olika formerna för återanpassning av före detta stridande inom den väpnade gruppen al-Shabaab som terroristklassats av bland annat USA. Resultaten visar att majoriteten av de civila föredrar regeringsledda samt FN-stödda formella återintegreringsmodeller av före detta stridande - framför informella modeller.

– Vi ville undersöka preferenser i lokalsamhället för de olika formerna för återintegrering, såväl formella som informella. Detta är viktigt eftersom tidigare forskning visat att avväpning, demobilisering och återintegrering av tidigare stridande är mer hållbart och effektivt om det omgivande samhället stödjer processen och involveras.

Merparten av befintlig forskning studerar demobilisering, återanpassning utifrån ett deltagar-perspektiv (med deltagaren menas här den forna stridande). Endast en mindre del forskning studerar systematiskt de sociala aspekterna av återanpassning.

– Våra resultat visar att lokalsamhällets stöd är väldigt viktigt för att social återanpassning ska gå bra. Utan det lokala stödet får personen sämre försörjningsmöjligheter och ett svagare socialt skyddsnät. Sådana faktorer ökar risken för att personen åter-rekryteras till den väpnade gruppen.

Formella och informella processer

I landet finns fyra huvudsakliga former för återintegreringen av forna kombattanter:

• återintegreringscenter med stöd från FN och givare,
• rehabiliteringsinsatser för terroristdömda intagna på anstalter,
• regeringens amnestiprogram för högriskavhoppare, samt
• informella kanaler genom traditionella ledares försorg.

I Linnéa Gelots och Prabin B. Khadkas enkätstudie har varje respondent har fått rangordna kombattantprofiler utifrån vilken process de genomgått.

– Denna empiriska metod visar vad som formar deras preferenser, säger Linnéa Gelot.

Modellen för DDR-program har typiskt sett innehållit flera steg; först måste kombattanterna lämna in sina vapen, sedan ska de registreras och det sista steget är återintegrering. I Somalia har denna modell även breddats och fört in ambitionen att avradikalisera kombattanter då de har ingått i en våldsbejakande extremistisk grupp.

En fråga är om lokalsamhället i Somalia fäster lika stor vikt vid radikal ideologi inom al-Shabaab som det internationella samfundet. Det internationella samfundet pekar på att civila medborgare uttrycker störst stöd för de forna stridande som har återinförts genom formella processer och särskilt återintegreringscentren med stöd från FN och andra givare. Men det stödet kan inte förklaras med att lokalbefolkningen tror att detta program är mest effektivt för just avradikalisering i sig.

– Vi drar slutsatsen att den upplevda hotnivån från dessa individer påverkar vilket program som respondenterna de föredrar. Det som människor har lärt sig av erfarenhet - att det finns fog för att frukta dessa individer - har format deras analys av sina skydds- och säkerhetsbehov. Det, i sin tur, påverkar deras uppfattningar om de olika insatser som görs för att återintegrera före detta militanta islamister.

Detta resultat bidrar till att nyansera tidigare forskning på området, förklarar Prabin B. Khadka.

– Vi förklarar samhällets varierande stöd mot bakgrund av den sociala funktion som riskhantering spelat under lång tid i samhällen som präglats mer av al-Shabaabs styrning och ”beskydd” än av regeringsnärvaro.

Pragmatisk inställning till ideologi

En annan slutsats är att respondenterna fäster större vikt vid vad kombattanten haft för roll i den militanta terrororganisationen än vad de har för ideologi. Hade de dödat någon? Var de stridande? Eller höll de på med indrivning av skatter?

– Vi såg att respondenterna hade lägre förtroende för att personer som dödat andra människor kunde rehabiliteras och återintegreras i samhället.

– Enligt vår analys har civila överlag en ganska pragmatisk inställning till ideologi. Man tror att den stora majoriteten av de som rekryteras till gruppen motiveras av andra basala skäl, som rädsla, klantillhörighet och fattigdom. Människor är förstås medvetna om att al-Shabaab har våldsbejakande extremister i ledande positioner, dock är det ofta så att ’högrisk’-avhoppare fångas in i den somaliska regeringens amnestiprogram.

Kännedomen om programmen är hög i civilsamhället

En fråga som infinner sig när man läser artikeln och om den kvantitativa metoden är om respondenterna på enkäterna förstår vad de svarar på? Känner de ens till de olika återanpassningsprogrammen i den utsträckningen att de kan svara på vilken metod av fyra olika som de tycker verkar bäst?

De planerar för ytterligare forskningsinsatser i Somalia och följer den somaliska regeringens militära offensiv mot al-Shabaab noga via nyhetsrapporteringen

– Vi kan tack vare våra upparbetade kontakter analysera hur regeringens militära offensiv mot al-Shabaab bedrivs och uppfattas från ett lokalt perspektiv. Vi kan visa hur al-Shabaabs de facto auktoritet och kontroll formar den lokala opinionen, och hur deras mått av social legitimitet (samt den rädsla som följer av brutal repression) påverkar och försvårar regeringens initiativ för att bekämpa gruppen. Vi vill också studera stabiliseringsaktörers stöd till somaliska säkerhetsstyrkor, samt även hur tillförseln av vapen till vissa klanmiliser med syfte att delta i bekämpandet av al-Shabaab riskerar att driva på stridigheter inom/mellan klaner, säger Linnéa Gelot.

Hon konstaterar samtidigt att mer reflektion behövs framöver kring vad som kan göras ytterligare för att somaliska säkerhetsstyrkors militära framgångar ska bli mer effektiva samtidigt som både regeringens närvaro och trovärdighet måste öka.